Arbetsberoende, bra eller dåligt?
Jag älskar att arbeta och har alltid gjort det. Jag vet inte vad som driver mig till det, om det är arbetet i sig, den sociala situationen eller om det är lönespecefikationen. Jag tror att det är en kombination av alla delarna.
Jag började jobba i butik som 14-åring och har alltid jobbat vid sidan om studierna. Jag har blivit kallad bortskämd, snobb och arbetsmyra. För att bli kallad bortskämd så tycker jag att man ska få allt serverat, men så har det inte alls varit i mitt fall. Det enda jag blivit bortskämd med är kärlek, men i övrigt så har jag alltid varit väldigt självständig, och betalat för mig.
Till skillnad från många andra så tycker jag INTE om att få saker. Vid speciella dagar som födelsedagar, julafton, mors dag m.fl så blir jag såklart mer än glad över presenter. Men att få kläder, smycken, resor osv som flera vänner till mig fått i sina förhållanden skulle jag bara tycka var jobbigt.
Och det där med "pappa betalar" har aldrig existerat. Jag mår bra av att klara mig själv. Separationen från barnens pappa i höstas slog ju kraftigt, inte bara känslomässigt, utan även ekonomiskt förstås, eftersom man i vanliga fall delat på alla utgifter. Helt plötsligt står man där själv med alla räkningar och en hel del som behövdes köpas nytt. Well, jag tycker jag klarat det ganska bra.
Jag har kunnat åka utomlands med barnen, köpt massa nya möbler, shoppat en hel del och skaffat bil. Så jag är mycket nöjd med min tillvaro som ensamstående.
Jag läste några artiklar om arbetsberoende eller arbetsnarkomaner, och vad det är som gör att de arbetar så mycket som de gör, och vad det kan leda till. För det första så krävs det att man arbetar MER ÄN 50tim/VECKA för att man ska kunna kallas arbetsnarkoman. Det gör jag just nu, jag snittar 65tim/vecka. Fast jag försöker få det mer kompakt under mina barnfria veckor.
De som löper störst risk att bli arbetsberoende är de med hög arbetsmoral, som går in i sitt jobb med stort engagemang. Symptom på att man är arbetsberoende är att man blir lättirriterad när man inte kan/får jobba. Följden av att vara arbetsberoende är att man riskerar att bli utbränd och får förändrade familjeförhållanden. Jag känner tyvärr igen mig när det gäller irritationen över att inte få jobba. Det ska mycket till för att jag stannar hemma från jobbet. Trötthet, förkylning, huvudvärk och illamående är inte anledningar nog för att stanna hemma, enligt mig. Och jag har lätt för att "ta med" arbetet hem. Det resulterade i att jag blev personal och schemaansvarig när jag jobbade på krogen, och jag älskade det. Ju mer ansvar jag får, desto bättre presterar jag.
År 2011 när jag var tvungen att säga upp mig från mitt butiksarbete pga ändrat schema som jag tyvärr inte kunde ta rent praktiskt, så mådde jag riktigt dåligt. Jag ville jobba, jag vill tjäna pengar. Innan jag fick barn så hade jag ibland både tre och fyra jobb åt gången (förskola, café, krogen och butik), och åkte från det ena till det andra. Men med barn i bilden så fick jag ändra mina vanor. Kanske till det bättre, rent hälsomässigt. Men jag vänjde mig vid en standard som jag ville behålla. Att behöva kolla saldot på kontot innan jag shoppade var inte något jag tyckte om. Spendera pengar har jag alltid varit duktig på. Men jag har inte varit en "slösa" för det. Det finns vissa saker som jag verkligen inte gillar att lägga pengar på, och det är festande!
Från att jag jobbat på krogen, och känt lite vakter/bartendrar här och var, så står jag inte gärna i kö, jag betalar inte inträdé och helst inte drinkarna heller för den delen. Jag lägger hellre pengarna på en taxi till och från krogen, men sen får det vara nog ;-)
Nej, nu är det dags att krama kudden. Klockan ringer tidigt imorgon och jag jobbar 6-15, fick förfrågan idag och jag kunde såklart inte säga nej! April genererar ca 270arbetstimmar, förhoppningsvis lite till om jag lyckas klämma in några timmars fotografering på Sportamore nästa helg!
Efter att ha resonerat för mig själv, så vet jag fortfarande inte om jag tycker att det är bra eller dåligt att vara arbetsberoende. Den enda nackdelen jag själv kan komma på är väl att jag trivs för bra för mitt eget bästa, då syftar jag på hälsan och sömnen som blir lidande. Låt oss dra slutsatsen att det har sina för och nackdelar...
Kommentarer
Veronica
Du måste vara rädd om dig! Sömnen är viktig och se till att inte bränna ut dig. Jag kan känna igen mig i vissa saker. Till exempel att jag har extremt hög arbetsmoral och gärna jobbar hemma på kvällarna. Ibland händer det att jag stannar 1-2 timmar extra på jobbet bara för att göra klart massa praktiska saker som jag annars inte hinner med. Jag pluggar gärna någon distanskurs på sidan av jobbet eller läser litteratur som kan få mig att prestera ännu bättre på jobbet.
Att ha hög arbetsmoral tycker jag är bra, men det får inte gå ut över privatlivet. Se till att hinna vila och träna också :)
Trackback
