Sjukt trött. Ögonen blinkar långsamt, men jag lovade mig själv att skriva ett inlägg innan läggdags. En vecka har gått sen jag kom tillbaks från sjukskrivningen. Arbetsveckan började skit, jag kände mig trött och svag, och ville bara gå hem igen.. men veckan blev bättre och slutade ganska "irriterat".

 

Jag var irriterad, av ovisshet, inre stress och på en chef som inte är den bästa på att kommunicera. Flera kollegor frågade hur jag mådde, och hur jag kände för "det nya". Imorse var det flera som frågade om jag skulle vara där, de trodde att jag skulle vara på "andra sidan", Jag får höra att jag tydligen är utlånad till andra kontoret från och med idag, fram till årsskiftet, till en början. Blir såklart både arg och besviken. Arg för att alla andra tycks veta om det, men inte jag. Besviken för att jag vet att det innebär att jag blir vanlig "brevbärare" som får hoppa runt igen. På mitt kontor har jag kört det mesta och kan det mesta. Förutom brevbäring så kör jag Företagscenter, Express, Närservice och lite annat smått som inte ingår i vanlig "brevbäring".

 

Detta tog jag i alla fall upp på morgoninfot (mest för att alla skulle höra vad jag hade att säga, för att slippa allt skitsnack och rykten som sprids) när chefen frågade om någon hade ytterligare frågor. Jag sa vad jag hade hört, och att jag uppskattat om han kommit till mig, INNAN han gått ut med informationen till någon annan än mig.

 

 

Hur som, så samtalade jag med båda cheferna efter mötet, och sa att jag drar till andra kontoret redan imorgon. Att dra ut på det gör inte saken bättre. Så idag gjorde jag sista arbetspasset på mitt kontor, och förhoppningsvis slipper jag att komma tillbaka. Det var blandade känslor när jag tömde mitt skåp och lämnade kontoret idag. Jag tycker att det finns flera som är mindre kompetenta och som borde gå före mig. Det finns dom som varken har körtkort, som bara kan cykla sitt eget distrikt, och kan/gör inget extraarbete eller andra uppgifter utöver just brevbäring. Trots att de varit på kontoret i både 10, 20 och 30år... så ja, lite besviken är man. Sist in, först ut...

Men jag ska försöka gå in positivt i det här. Jag har ju en del kända ansikten på andra kontoret också, för mig handlar det mer om det geografiska, (nu ska man lära sig att hitta till typ 3000 nya adresser..), lära sig andra kontorets rutiner (vilka jag tycker verka vara mer röriga än på mitt kontor...), lära känna ca 40-50st nya arbetskollegor, bli en vanlig brevbärare som får hoppa runt på olika distrikt, dessutom fler ghettoområden på andra sidan stan, urk!