Länge har jag velat ha ett nytt köksbord. Hemska furubord är förvisso väldigt praktiskt när man har småbarn. Men hur länge ska man behöva leva med möbler som man inte trivs med för barnens skull?! De får väl lära sig att använda underlägg när de ritar och jag får väl servera dom mat innan de sitter utsvultna med besticken i högsta hugg och skriker "Mat, mat, mat!" ;-) Jag har tagit svårare beslut än så vill jag lova...

Äntligen slog jag till. Ekbord med tillhörande skinnklädda stolar, me like!

Vad tycker ni?! Jag har fått höra att det ser ut som en "syriancafé", men smaken är som baken... jag antar att jag gillar syriancaféer i så fall...