Jag älskar dig...



Min fina lilleman är inte så liten längre. Häromdagen så tappade han sin andra tand, och numera räknar han matematik varje dag här hemma. Han ber om nya tal hela tiden. Han ställer frågor som man knappt själv har svaren på, och ger mig dryga kommentarer och drar ironiska skämt.

Helt galet, MIN LILLEMAN ÄR INTE EN LITEN POJKE LÄNGRE. Idag har han varit ute och lekt med sina kompisar. De har cyklat, varit hemma hos kompisen och även spelat fotboll med de äldre pojkarna här på gården.

Det är roligt att se att han växer och utvecklas. Han skuttar och jublar högt över att tappa sina tänder och får nya "vuxentänder" som han själv kallar dom. Han längtar också enormt mycket efter skolan, och säger att han vill lära sig läsa innan skolan börjar.

Samtidigt så känns det lite sorligt att han växer upp så fort. Tiden kommer aldrig mer tillbaks, och jag saknar bebistiden. Dagarna som man upptäckte att han lärt sig massa nytt. Han upptäckte sina händer, lärde sig äta fast föda, tog sina första steg, fick sina första tänder och sa "Mamma" för första gången. Well, en vacker dag kanske jag får uppleva det igen, en vacker dag...

Tills dess så njuter jag av dom få stunder som han kommer och kryper upp i min famn, vill mysa och viskar i mitt öra: Jag älskar dig Mamma...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0