Min kärlek...
Min prinsessa var inte på sitt bästa humör idag. En arg, trotsig och kanske något trött tjej slog i dörrarna till sitt rum, spottade på golvet, kastade saker omkring sig, slog på min dator, satt i sitt rum och skrek massa fula och elaka saker.
Allt började med att vi skulle äta, hon sprang för att gå på toa och hann bara fram till toalettstolen. Då brast det. Det var tydligen mitt fel. Hon fick en dusch och jag plockade fram nya kläder, en olycka händer ju så lätt. Men Lillfia hade inte lika lätt för att släppa på den saken. Hon vägrade klä på sig, samtidigt som hon sa att hon frös.
Till slut så nonchalerade jag bara hennes beteende och fortsatte äta med lilleman, som var helt tvärtom. Jättemysig och åt upp alla mat, kramade mig och gick och tvättade händerna efter maten. Sen åt vi efterrätt framför tv:n, jag och lilleman. Lillfia låg fortfarande i sitt rum och skrek om hur dum jag var och att hon bara tyckte om pappa.
Men som G sa, barnen känner nog på sig när den ena är "dum" så blir den andra automatiskt lite snällare än vanligt.
Till slut så brast det även för mig. Jag orkade inte dividera, och jag tänkte inte ge mig, genom att be om förlåtelse för något jag inte gjort och ge henne efterrätt... nope, ringde istället G och frågade om det var lugnt med honom om hon kom redan ikväll. Vilket det var. Så jag såg till att hon fick på sig kläderna, sen åkte vi.
Tårarna rann.. mycket känslor, och även om jag vet att hon inte menar ett dugg av det hon säger så känns det skit. Jag såg hennes ånger när G frågade om hon skulle be om ursäkt. Men Lillfia är och har alltid varit för stolt för att svälja sin stolthet och be om ursäkt. Så jag gick därifrån, utan någon ursäkt. Men efter kom Lillfia och jag fick både en puss och kram nere vid porten. Min kärlek!
Kommentarer
Trackback
